Deponi farligt avfall: deponi lagstiftning
Deponi farligt avfall:
Deponier och avfall
Foto: SGI Deponier och avfall Myndigheternas arbete med deponering av avfall är viktigt för att vi ska kunna leva upp till EU:s deponeringsdirektiv och svensk lagstiftning. Om deponeringen görs på rätt sätt kommer framtida efterbehandling av förorenad mark i anslutning till deponier att minska. Dessutom finns det ett stort antal förorenade områden i form av gamla deponier som behöver inventeras och efterbehandlas. Här hittar du svar på tekniska frågor om deponier och avfall. Materialet baseras på frågor som kommit till SGI från Naturvårdsverket, länsstyrelser och kommuner. Här ger vi även vägledning för efterbehandling av nedlagda deponier och här finns information om vårt stöd i arbetet för cirkulär ekonomi. Läs mer om undersökning, provtagning och datautvärdering på våra sidor om förorenade områden. Definition av en deponi En deponi är en "upplagsplats för avfall som finns på eller i jorden. Som deponi räknas inte en plats där avfall 1.
Deponi avfall
Deponering Termisk behandling - uppvärmning Vid förbränning hettas avfallet upp till en hög temperatur för att bryta ned och förstöra föroreningar. Förbränning av farligt avfall sker till största delen i speciellt anpassade förbränningsanläggningar där energin i avfallet tas tillvara som el eller värme. Rökgaserna som bildas renas med avancerad utrustning medan förbränningsresterna oftast deponeras läggs på soptipp. Förbränning av farligt avfall är relativt dyrt jämfört med andra metoder, som biologisk behandling eller deponering, men mycket effektivt. En fördel med förbränning är att det blir en mycket mindre mängd kvar som måste omhändertas. Pyrolys, eller förgasning, påminner om förbränning men sker i syrefri miljö och vid en lägre temperatur. De gaser som bildas vid pyrolysen förbränns sedan vid en högre temperatur. Vissa metaller kan dock förångas. Metoden används för förorenade jordar. Vid termisk avdrivning värms avfallet så att föroreningarna förångas.
Vad är deponi
Ekotoxiskt Avfallsförordningen Avfallsförordningen är den lagstiftning som reglerar hur avfall ska hanteras och klassificeras. Här kan du bland annat läsa mer om vad som räknas som farligt avfall. Avfallsförordning Norstedts Juridik nj. Sysav har en godkänd anläggning för att ta emot farligt avfall. Här sorteras avfallet och bedöms huruvida Sysav själva ska ta hand om avfallet eller om det måste skickas vidare till andra anläggningar med andra behandlingstekniker som Sysav saknar. Det finns många sätt att behandla farligt avfall på. De vanligaste metoderna är materialåtervinning, förbränning med eller utan energiåtervinning destruktion , våtkemisk behandling tex neutralisation och deponi. Återvinning Sysav lämnar spillolja, begagnad kylarvätska och bilbatterier till materialåtervinning. Detta görs i godkända anläggningar i Sverige men även i utlandet. Spilloljan återvinns till ny basolja och kylarvätskan blir ny glykol.
Fakta & statistik
För allmänheten Deponering av avfall Internationellt sett är deponering fortfarande den dominerande metoden för att ta hand om avfall. Men i Sverige har vi sedan början av talet minskat deponering till förmån för andra behandlingsmetoder. Nu deponeras mindre än en procent av det kommunala avfallet. Deponering är den behandlingsmetod som används för avfall som inte kan behandlas på annat sätt, till exempel förorenade massor. Under talet infördes en rad förbud mot att deponera vissa avfallsslag och strängare lagstiftning vilket medförde att en stor del av de aktiva deponierna i Sverige har avslutats. De sluttäcks då med material, i flera lager, för att bland annat förhindra att regnvatten tränger ner och förorenas. Idag utnyttjas till exempel slagg, slam, askor och förorenade jordar i de olika skikten i sluttäckningarna. Huvuddelen av de deponier som avslutades som en följd av strängare bestämmelserna för deponering som infördes kommer att sluttäckas fram till år Deponigas och lakvatten Deponigas kallas den gas som uppkommer vid en deponi där man tidigare har deponerat organiskt avfall.