Uremisk klåda: hepatisk klåda
Uremisk klåda:
Njursvikt, hos vuxna – primär handläggning
Uremisk klåda — många frågor kvar att lösa 25 maj, Närmare 40 procent av patienter med dialys har besvär av medelsvår eller svår klåda, enligt internationella studier. Men få studier finns om svenska förhållanden. Klåda är vanligt vid kronisk njursvikt och det finns risk att besvären inte uppmärksammas, enligt en internationell sammanställning från KDIGO Kidney disease: improving global outcomes. En stor grupp patienter drabbas, enligt sammanställningen. Upp till 80 procent av alla dialyspatienter kan ha besvär av klåda, och för några handlar det om påtagliga besvär. Hos närmare 40 procent av dialyspatienter har medelsvår eller svår klåda rapporterats. Besvären ser olika ut. För vissa patienter handlar det om generell klåda, medan klådan hos andra uppträder lokalt, till exempel på benen och ryggen. Underskattning av antal drabbade Vårdgivare riskerar att underskatta hur många patienter som har besvär av klåda av olika skäl, enligt samma forskningssammanställning.
Njursvikt symtom kvinnor
Projektinformation Sammanfattning Klåda är ett vanligt symptom hos personer med kronisk njursvikt i dialysbehandling. Litteraturen har visat att prevalensen av klåda hos hemodialyspatienter varierar mellan procent. Redan slutförda enkätstudier vid vår dialysavdelning har bekräftat att omfattningen av detta problem är större än vi först anade. Publicerade studier har visat att hemodialyspatienter som lider av klåda har sämre livskvalitet och har en ökad mortalitetsrisk. Orsaken till uremisk klåda är okänd och det har föreslagits olika faktorer som kan ingå i klådans patogenes, möjligen är den därför multifaktoriell. De behandlingar som finns idag är tyvärr inte särskilt effektiva. Njursvikt betraktas numera som ett inflammatoriskt tillstånd och därför kan immunsystemet vara involverat i klådans patogenes med produktion av olika proinflammatoriska substanser, så kallade cytokiner. Det finns även olika uremiska substanser som också kan vara inblandade i klådans uppkomst.
Some features of this site may not work without it. Omvårdnadsåtgärder för att lindra lidandet vid uremisk klåda The use of nursing interventions to relieve the suffering of uremic pruritus Abstract BAKGRUND: Uremisk klåda är vanligt förekommande hos patienter med symtomgivande njursjukdom och påverkar patienten både psykiskt och fysiskt. Uremi kan beskrivas som avancerad njursvikt och är ett senare stadie som förekommer vid njursjukdom. Uremiska symtom uppkommer vid sänkt glomerulär filtrationshastighet och har stor påverkan på patientens livskvalitet. Uremisk klåda är ett kroniskt, svårbehandlat uremiskt symtom som endast kan endast botas genom transplantation. Den uremiska klådan uppkommer då uremiska toxiner och restprodukter ansamlas i underhuden och irriterar klådreceptorer på grund av bristande njurfiltration. Målet för omvårdnad vid klåda är att lindra symtomen samt att bryta den onda cirkeln som uppstår vid klåda. Vanliga metoder för att lindra uremisk klåda innefattar läkemedel och krämer som komplement till dialysbehandling.
Njursvikt klåda utslag
Docent, överläkare. Medel vid intestinala inflammationer. Aminosalicylsyra och liknande medel. Indikation: Depotgranulat: För behandling av akuta skov av ulcerös kolit och för underhållsbehandling vid remission. Rektalskum: Behandling av aktiv, mild ulcerös kolit i tjocktarmen colon sigmoideum och rektum. Suppositorier: Behandling av akut lindrig till måttlig ulcerös kolit som begränsas till rektum ulcerös proktit. Kontraindikationer: Överkänslighet mot salicylater eller något hjälpämne,gravt nedsatt lever- eller njurfunktion. Astmatiker ska behandlas med Salofalk rektalskum med försiktighet eftersom skummet innehåller sulfit som kan orsaka överkänslighetsreaktioner. Varningar och försiktighet: Kontroll av blodprover differentierad blodstatus; leverfunktionstester såsom ALAT eller ASAT; serumkreatinin och urinstatus urinstickor ska utföras före och under behandlingen, enligt behandlande läkares bedömning. Som en riktlinje rekommenderas uppföljningstester 14 dagar efter behandlingens början och därefter ytterligare 2 eller 3 tester med 4 veckors intervall.